Såhär på den internationella kvinnodagen till ära publicerar Aftonbladet en intresseväckande essä av Lotta Ilona Häyrynen om Luisa Casati m. m.
”Den nyligen släppta svenska översättningen av La Marchesa – Luisa Casatis liv och skepnader (Alastor förlag) tecknar hennes liv från Italiens rikaste kvinna till fattigdomen i London 50 år senare. Maskeradbalerna hon la sin förmögenhet på beskrivs i detalj. Casati lämnade få egna ord och tankar efter sig. Därför blir också La Marchesa snabbt en who-is-who över den aristokratiska och kulturella eliten i Europa under det tidiga 1900-talet. Casati låter ingen komma nära. Hon förblir sin roll och sitt skådespel. Här ligger också hennes storhet som historisk figur – inte i skådespelet i största allmänhet, utan i den specifika rollen hon intog.
Casatis roll var skrämmande. Hon var ond och farlig. Hon intresserade sig för ockultism, lekte med satanism och motsade heller så vitt man vet aldrig rykten om nekrofili och bokstavliga lik i garderoben. Allt iklädd klänningar beströdda med äkta diamanter.”
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/1BRRqM/anvand-maskeraden–slapp-ut-den-onda-systern
La Marchesa: Luisa Casatis liv och skepnader
”Jag vill vara ett levande konstverk.”
Luisa Casati var känd för sina storslagna fester, för att bära levande ormar som smycken och för att promenera naken i månskenet med sina tama geparder i diamantkoppel. Skandalomsusad och egensinnig fascinerade hon tidens konstnärer, författare och modeskapare och blev deras dekadenta musa och välgörarinna under 1900-talets första decennier. D’Annunzio …