Den döda kvinnans gåtfulla leende

Kvinnoansikten är sällsynta bland dödsmasker, men det finns ett anslående undantag: i slutet av 1800-talet gjordes en dödsmask efter en ung kvinna som drunknat i Seine. Sedan dess har hon varit föremål för konstnärliga tolkningar av olika slag. Ändå är det ingen som vet vem hon egentligen är. Man finner knappast några dödsmasker i årets …

Understreckare om ”smärtans poetik” hos Baudelaire

”När Baudelaire gör ”honung av smärtan” är det inte för att låta bittert bli sött, utan använda lidandet i all sin styrka som verktyg för ett slags det ondas metafysik.” I Svenska Dagbladet skrev Hillevi för ett litet tag sedan under strecket om ”smärtans poetik” hos Baudelaire utifrån en nyligen utkommen avhandling. Detta med anledning …

OBS-essä om Proust-novellerna

Den som redan nu vill blicka framåt, mot den väntande utgivningen, kan med fördel lyssna på (eller läsa) Emi-Simone Zawalls essä för P1:s OBS om Prousts opublicerade noveller i samlingen ”Den mystiske brevvännen” som vi ger ut i svensk översättning till hösten. ”Det blev uppenbart när man häromåret hittade nio tidigare helt okända prosastycken, skrivna …

Understreckare om d’Annunzio

Den 18 januari skrev Torbjörn Elensky i Svenska Dagbladets Under strecket om allas vår italienske favoritdandy, Gabriele d’Annunzio, och hans korta tid som ledare för stadsstaten Fiume. Elensky beskriver den träffande som: ”en av de mest osannolika små piratstater världen skådat: en där inte bara kvinnlig rösträtt och rätten att skiljas införts, utan där det …

Febriga själstillstånd – Om Monsieur de Phocas

På Gustave Moreau-muséet i Paris finns en väldig tavla, Les chimères. Till undertitel har den Satanisk Decamerone och dess motiv är kvinnornas lidelser, nycker och lustar. Kropparna som väller fram och vällustigt slingrar sig om varandra åtföljs av vidunder, manifestationer av deras fantasier: chimärerna. Les chimères förfärdigades aldrig, förblir mer skiss än fullbordad tavla. Men …

Dekadensen och färgen gult

Lästips! I Tidskriften Biblis sommarnummer medverkar Alastors Hillevi med en text om dekadenternas förhållande till färgen gult. ”Det gula präglar tidsandan, det kolorerar dekadensens texter – det vill säga tematiskt men också rent fysiskt. Föga förvånande inskränker det sig inte till det inomtextliga när man har att göra med en riktning där gränsen mellan liv …