Dekadens & symbolism
Såhär på den internationella kvinnodagen till ära publicerar Aftonbladet en intresseväckande essä av Lotta Ilona Häyrynen om Luisa Casati m. m. ”Den nyligen släppta svenska översättningen av La Marchesa – Luisa Casatis liv och skepnader (Alastor förlag) tecknar hennes liv från Italiens rikaste kvinna till fattigdomen i London 50 år senare. Maskeradbalerna hon la sin …
En första recension har redan trillat in. Kenneth Gysing skriver om La Marchesa för Femina och blir ordentligt uppiggad av markisinnans vidlyftiga liv, henne excentriciteter och grandiosa festande: ”Det är ett märkligt, fantastisk livsöde, författarna skriver om, under nittonhundratalets tre första decennier var markisinnan Casati den europeiska överklassens starkast lysande stjärna. Konstnärer målade och skulpterade …
”Vad lär oss historien? Varje undersökning av det förflutna säger åtminstone något också om vår egen tid. Det som är fullkomligt främmande blir sällan föremål för reflektioner. När Horace Engdahl tar sig an Rétif de la Bretonne så hittar han vår tid som en senkommen skugga till den franske författarens iakttagelser i det parisiska 1700-talet.” …
”Horace Engdahl blottlägger nattens mänsklighet i Rétifs tvetydighet: moralist och kritiker av de Sade, men samtidigt själv en sensualist, författare till en pornografisk roman och notorisk skofetischist.” Rolig recension av Nattens mänsklighet i Expressen!
”Horace Engdahl svingar mot pressen”.
Horace Engdahl provocerar med pilsk puritan.
I BTJ-häftet nr 15, 2017 (ej på nätet) skriver recensenten Bertil Jansson väldigt fint om Paulina 1880: ”Paulina strävar efter att uppfylla religionens stränga krav på renhet och ett leverne fritt från synd, en ambition som står i bjärt kontrast och konflikt med den lust som hon erfar till det verkliga livets sinnliga och lustfyllda …
”Själva höjden i hur boken är formgiven blir också en påminnelse om höjden i Paulinas strävan. Till stor del saknas linjärt berättande, eller säg så här: vore jag akademiker skulle jag väl formulera något om att Jouve bryter det narrativa kontraktet. Bokens formgivning är exemplarisk in i val av typsnitt och den ljuvliga babyblå färgen …
”Förlaget Alastor Press fyller förstås ett tomrum. Den aktuella utgivningen på de stora förlagen blir ju allt mer likriktad, och vår uppfattning om litteraturhistorien allt snävare. Här finns en alternativ litterär kanon, och det är upp till var och en att upptäcka den. Var och en av oss som uppskattar att vistas i denna atmosfär. …
Carl-Michael Edenborg skriver förtjust om Monsieur de Phocas i Aftonbladet. Såväl formgivaren Susanne Johansson som översättaren Elias Wraak får välförtjänt beröm och själva romanen sammanfattas: ”Monsieur de Phocas är kort sagt underbar: lyrisk, satanistisk, rolig, översvallande och mycket mycket dekadent.”
”Den svenske översättaren Elias Wraak har utfört ett hjältedåd som lyckats återskapa sekelskiftets febriga värld, och jag har aldrig förr sett så många nya ordsammanställningar i en och samma roman. Fosforescerande själar, fasaväckande atavismer, kvasimonastisk djävulskap och embryoniska begär. Det är lysande!” Stor och jublande recension av Monsieur de Phocas i dagens Sydsvenskan. Gabriella Håkansson …
”Elias Wraaks fina tolkningar, med parallelltext på franska, är så mycket viktigare eftersom så litet hittills är översatt. Många av dikterna har tonsatts av bland andra Leo Ferré och Claude Debussy. Med en kärnfull inledning och en kronologi över Verlaines liv introduceras vi i hans författarskap. Förklarande noter hör till dikterna. Wraak ger oss med …